Life As We Know It & lite till...: Operationen.

Igår var det då dax för Milos operation. Vi skulle vara på sjukhuset redan klockan sju på morgonen. Tidigt tidigt, men hellre det så det blir gjort. Vi kom dit, anmälde oss i kassan och fick sen åka upp på dagoperation. Där blev vi väl omhändertagna, Milo fick först välja en ballong som dom sedan skrev hans namn på och hängde ovanför hans säng. Sen fick han byta om till sjukhuskläder, han såg så liten och söt ut i dessa kläder... Efter det fick han en medicin han skulle bli lite trött av, som dock inte funkade på honom, han var hur pigg som helst. Han fick en låda att leka med med lite slangar, masker och droppåsar, han tyckte det var toppen där. Sen fick han en lugnande medicin till, samma som han fick hos tandläkaren när han drog ut sin tand som han blev helt väck av. Han fick nog inte riktigt lika stor dos här, men funkade gjorde den. Milo blev trött och fnittrig och lite snurrig, kunde inte gå. Strax innan åtta kom dom och hämtade oss och körde in honom till operation. Jag var såklart med hela tiden.

Inne på operation satte dom nål i armvecket, detta som Milo varit så rädd för och pratat så mycket om märkte han inte ens av tack vare bra medicin men även fantastisk personal. Under tiden som en satte nålen så fick han en bok som en annan läste för honom, han reagerade överhuvudtaget inte på nålen! Nån minut senare kom narkosläkaren och sprutade in narkosen och det krävdes inte mkt innan han somnade. Usch det var jobbigt att lämna honom där, men det kändes bra och jag kände att han var i trygga händer.

Strax efter åtta lämnade jag operation och gick iväg för att äta lite när jag kunde. Träffade Roger och Maja som höll mig sällskap och senare även Diana. SKÖNT <3!

9.10 ringde dom efter mig, då var han färdig och körd till uppvak där vi var innan oxå. Han såg så pluttig ut där han låg och sov i sängen, min älskling... Han sov ända till 10,30. När han vaknade var han lite snurrig, drog ut tuben han hade i munnen och sen skulle han hem direkt tyckte han:). Det fick han ju dock inte såklart. Istället fick han presenten vi köpt åt honom, Cars 2, sköterskorna kom med en dator så han fick titta och sen tittade han resten av dagen i stort sett. Han blödde lite näsblod när han vaknade och fick därför inte äta/dricka förrän läkaren tittat på honom. Det var ingen fara och därefter slukade han en piggelinglass med rasande fart. Så pass så den kom upp igen nån halvtimma senare. Stackaren, är det något han avskyr så är det att kräka...

Vid 14.20 fick vi åka hem redan och det var skööönt att komma hem efter en sån dag... Milo var trött men hade inte jätteont, han får alvedon varvat med Ipren hela tiden så han hinner inte få ont riktigt.
Det är så skönt att det har gått så bra, i morse åt han en macka utan problem. Han är lite trött idag och har kanske lite feber som man kunde ha dagen efter, men annars är han glad och nöjd och pigg.
Han är så otroligt duktig denna killen, enda gången han verkligen klagade igår var när vi skulle åka hem och dom skulle ta bort nålen ur armen på honom. Det var inte nålen han klagade över, det var plåstret! Himmel vad han skrek och himmel vad plåstret satt fast. Det var värst av allt enligt Milo, goa underbara unge!

Lycklig blev han när Mormor och Morfar kom igår med hans fina present...