Vi vaknade, efter en natt där vi knappt sovit nånting jag och Milo. Milo sa att han inte mådde bra, jag trodde honom inte. Han kändes inte varm och jag trodde bara han tramsade. Vi åkte till dagis under protester. När jag skulle säga Hej då bröt han ihop, vilket inte är likt honom. Då var ändå alla hans bästa kompisar där och stod o väntade och ville leka. När jag kramade honom tyckte jag ändå att han var lite varm... Fick låna febertermometern och jomenvisst... 38,3. Stackars Milo. Ja, så vi fick ju köra hem igen. Höll nästan på att börja gråta banne mig! Å så fick jag ringa jobbet igen.... Inte roligt nånstans.
Nåja. Tur i oturen att jag inte hann köra från honom för i eftermiddags har han haft 40 graders feber.
Han har inte ätit nåt idag. Druckit lite saft bara... Jag vet inte om det är så att det är halsen som spökar igen... Han luktar illa om munnen och säger att han har ont. Hade inte förvånat mig...
Vi fick operationstid idag, den 16 december redan! Nu hoppas jag bara att han hinner piggna på sig innan julafton. Nervöst.
1 kommentar:
heej! Vad kul att du läser min blogg, jag brukar också kika in här på din lite titt som tätt. Men visst är det trökigt med alla dessa sjukor. Min Lia har precis haft tredagarsfebern och vill inte heller äta, två tuggor, sen kastar hon sig bakåt och bara gallskriker. Inte kan hon förklara vad det är hon vill heller. usch! man lider med de små. Hoppas din Milo piggnar i snart. Tänk att man verkligen längtar till jobbet när man inte kan gå dit:-) Kram till dig
Skicka en kommentar