måndag 21 november 2011

LiaBus.

Ja Lia fick ju oxå följa med hem från dagis idag eftersom Milo hade kräkt, såklart. Asså denna ungen. Hon är så... så... Ja jag hittar inte riktigt rätt ord. Rolig? Enerverande? Busig? Tokig? Galen? Arg? Bestämd? Hon är allt det och lite till. När man har henne hemma är det väldigt svårt att få något gjort. Hon är överallt och ingenstans. Häromdagen när jag var på toaletten hörde jag hur dom sprang och lekte, kom ut och ser henne jaga Milo med en sax. Hallå, en stor köks SAX! Hon hittar allt och ser allt.


Det hon allra helst vill göra hemma är att stå vid vasken och diska. Hon får det ibland för husfridens skull, men det blir ju såklart blött överallt. Hon blir blöt. När man tar bort henne därifrån så blir hon alltid Tok-arg, även om hon stått där i 2 timmar, vilket inte är nåt ovanligt. 
När hon hämtat sig från det, kan ta en 30 minuter med gallskrik oftast, sätter hon igång med nästa grej. Då ska hon in i badrummet och slabba där. Tok-arg igen. 
Sen sätter det igång. Hon springer runt runt runt med dockvagnen och dundrar in i väggar och skåp, gör hon inte det, så klättrar hon upp på köksbordet. Ni vet väl att det är skitkul att sätta fart på kökslamporna allt man kan? Det vet väl alla! Jag tar ner henne, hon fortsätter sin framfart. Antingen hoppar hon runt i soffan (slutar med att hon trillar och slår sig) eller klättrar hon upp på TVbänken och pillar på TVn. Får man inte det så kan man ju alltid dra fram en stol och ta för sig av frukten på vasken, gärna ett bett på varje frukt, spela roll om där är skal på eller inte. Annars så kan man ju dra bort stolen till vår kaffebryggare och leka med den, sätta på den, leka med kannan (extra kul om där är kvarglömt kaffe) eller skruva igång micron när man ändå är där. Det är jäättekul när det sprakar och blixtrar i den!



Ja, får man sen inte göra sånt roligt heller, då går turen till vår stackars gamla hund. Snart 13 år och tilldömd att leva resten av livet med Lia i närheten, det är synd om henne på allvar. Lia vill gärna ge henne godis, leversnittar. Fast oftast så springer Lia iväg med det och vill att Moa ska springa efter, det är ju enda gången hon följer med Lia frivilligt. Tyvärr brukar detta sluta med att Lia käkar upp det istället. Sen jagar hon Moa. "klappar" henne, bäddar ner henne i hennes filt, försöker stoppa in nappen på henne, gungar henne i babysittern eller varför inte tetas med henne tills hon försöker bita henne? Tyvärr är Lia snabbare än Moa. 
Får man inte leka med Moa mer så kan man ju alltid sätta igång spisen, ugnen eller varför inte ändra lite på tvättmaskinens grader och förstöra tvätten som ligger där i? Annat kul att pyssla med är såklart att irritera storebror, ta det som han har; "MIN!", klättra upp på finbordet och greja med ljusstakarna, sno ljusstakarna i fönstret, öppna lådorna med Milos spel och sprida ut i hela huset, dra i gardinerna, hoppa i sängen, klättra upp på Milos hylla och hoppa ner i puffen, öppna lådorna med alla filmer och sprida ut eller varför inte få tag i en vattenflaska och hälla ut vatten i hela huset? 

Ja, så har vi det. Varje dag. Det är konstigt vad man vänjer sig vid saker! Lika arg som man kan bli på denna tös för att hon är överallt, lika söt och go är hon så man kan inte bli arg på henne. Hon har en pipa utan dess like och när hon vrålar för att hon inte får som hon vill så brukar jag gå ut ur rummet, jag orkar inte lyssna på henne! Synd bara att hon aldrig ger sig och är väldigt svår att avleda, men att ge henne hennes vilja igenom går INTE. 

Man kan bli så otroligt arg på henne, men oftast är hon glad och och go och så förbaskat rolig med så många små egenheter. Hon kan leka i evigheter med sina klänningar (hmmmm) eller sin docka och sina Schleiss djur. Hon är en väldigt rolig liten människa vår lilla tös!

Sur-minen visar sig några gånger varje dag;)

Ängel? 

*Hrm*

Goaste i världen! 

1 kommentar:

annica sa...

ÁSG

ASG

ASG



Jag vet vad du menar, jag kommer förmodligen städa ihjäl mig efter mina barn, för det ser ut som ett helvete om man inte gör det varje dag!