Ja det är onsdag nu och sjukstatusen är den samma som resten av veckan. Lia har haft feber i 5 dagar nu. Hon hostar så hon spyr och varenda eftermiddag blir hon varm - riktigt varm. Igår tempade jag henne "Med våld" och då visade den 39,7 grader. Idag tyckte jag det var dax att få henne undersökt av läkare och himmel. HIMMEL! Lia hos läkaren kunde jag ju själv räkna ut att det inte skulle bli en rolig historia men ja. Jag trodde nog inte att det skulle bli riktigt så illa. Hujedamig. Hela Åhus hörde nog att vi var där!
Vi kom in till läkaren och jag såg direkt på Lia att detta inte skulle bli en lätt match. Det räckte läkaren tog ett steg emot henne så satte hon igång och vråla. Sen tog han fram stetoskåpet och det var tydligen världens hemskaste uppfinning. Hon skrek. Å skrek. Å skrek. Läkaren försökte lirka, visade på ben och armar att det var inte farligt och han försökte låta henne titta på det. Men alltså, nu är det ju Lia vi snackar om och detta tänkte hon inte acceptera! Att lyssna på lungorna var ju bara att glömma. Halsen och öronen kollades samtidigt som hon illvrååålade och jag fick hålla huvudet. Sen tittade läkaren på mig och gjorde en lustig min och sa; Jag tycker nog vi behöver sticka henne i fingret...
Bort till labbet och satte oss och väntade utanför, Lia hann lugna sig lite och höll nästan på att somna hos mig. Då kom sköterskan, så himla snäll och gå och lugn och frågade om det var denna lilla hönan som hade skrikit så.. Jodå;). Så hon hämtade stick-grejorna så vi inte behövde gå in på labbet, tog Lias hand och stack. Å ni kan aldrig föreställa er sånt skrik hon uppbådade då! 2 andra sköterskor kom springandes och även vår goa bvc-sköterska. "Ja men se, jag tyckte väl jag hörde Lia här!" Jodå, hon har hört det förr, Lia skrek i en timme när hon hade fått 1års sprutan;). Sen skulle dom tempa henne i örat och ja, då fick vi va 3 stycken och hålla då med. 38,7. Å nu i kväll har det nog varit uppåt 40 grader igen...
Efter det fick vi in på läkarens rum igen och prata med honom, Lia somnade av ren utmattning hos mig under tiden. Det må vara en trevlig läkare, men han är sååå seeeeg. Han säger en mening, sen är han tyst i 3 minuter. Man får dra ur honom allt och liksom själv leta en diagnos. Det är samma läkare som jag gått till under hösten med mitt sköldkörtelfel, kan ju säga att prata med honom i telefon är HEMSKT! Efter en lång stund fick jag iaf fram att det var en virusinfektion, hon andades fint och var väldigt röd på i ena örat så kanske öroninflammation eller början till det.. Men dom behandlar ju inte mot det, vilket jag tycker är idiotiskt. Vi fick bricanyl, molipect har jag hemma men jag får inte i henne det. Hon spottar ut det eller så spyr hon upp det. Blandar jag ut det så smakar hon det direkt. Nu får vi se om bricanylen hjälper...
Jag börjar lessna rejält på detta nu, det blir ju inte ens bättre! Det är ju inte lite feber hon har heller... Å få i henne alvedon är nästan omöjligt det med. SUCK, SUCK & SUCK igen.
4 kommentarer:
Lilla gostjejen! Jag som tycker våra läkarbesök kan vara tuffa men det är nog ingenting i jämförelse.
Det där med att få i alvedon är inte helt lätt här heller. Nu mera brukar jag lägga Love på mage över mina ben, med rumpan i vädret och då märker han inte ens av att jag ger honom en sup. Kanske något att testa? Ligger han på rygg får han panik, och flytande är inte att tänka på.
Hoppas lilltossan kryrar på sig!♥
Kramar till er
Ja alltså denna tjejen kan SKRIKA! Jag har aldrig hört Milo skrika så under 4 år som hon gjort på den timman på vårdcentralen idag. Tänk att 2 syskon kan bli så olika;)
Ja alltså, det går inte att närma sig henne med sånt... Tempa i rumpan är bara att glömma och skulle man lyckas få in en supp under fasthållning och våld så pruttar hon ut den;). Helt galet att en 1åring kan vara så sörens bestämd! Har testat dom flesta posotioner, men det går icke att lura henne...
Tack för kramarna! <3
Vad drygt med sjukor. Vi ska nog åka o bada imon el fre i bromölla, fast jag antar att det dröjer ett tag till innan ni är friska.
Det där med o tempa känner jag igen, de gånger vi kände det var viktigt fick vi göra det med våld och fasthållning, sjukt vad starka de små liven blir i såna lägen;)
Men fy då vad drygt med ytterligare sjuka :/ det verkar inte som om man får vara frisk mer än ett par dagar åt gången.. suck!
Hoppas verkligen att det vänder när det blir vår ute.
ja, det där med tempen är inte kul, man vet ju själv hur hemskt det var när man var liten. Alvedonet däremot, tycker iallafall Milo är smaskens, haha..den med svartvinbärs smak.. -namnam...meeer! fasten den kommer i sprutan.
usch! hoppas ni blir friska snart! /Malin
Skicka en kommentar