måndag 27 december 2010

Dom första stegen...

Detta utspelade sig här hemma tidigare ikväll:





Kan ni fatta att hon är så stor så hon går snart? Jag fick sån ångest! Så kul att hon tagit dom första stegen såklart, men ååååh, nu försvinner ju min bebis... 10 månader. Jag har länge sagt att så envis som hon är så lär väl hon gå till jul, ja tack o lov blev det ju inte så riktigt, men nu är hon alltså på G. Lilla Lisan Fisan.


För övrigt så är de en sjukt envis tös! Det har hon alltid varit och det blir bara värre och värre... Detta är det senaste hon börjat med när hon inte får som hon vill, det räcker att man inte hinner fram och ta upp henne i tid när hon börjar gnälla, eller, ännu värre, om man tar något från henne som hon inte får ha.
Då gör Lia så här:


Å så skriker hon.
När jag berättade det för Rikard häromdagen så sa han: Äh, hon är ju för liten för att trotsa så!
Japp serru, det hade jag med trott om vilken annan bebis som helst. Å det trodde jag med i början, fast när hon gör samma sak ca 20 ggr/dag, varje gång det inte passar, då inser man att det är verkligen ingen tillfällighet.

Ja herregud. Jag bävar redan för denna damens tonår!

Ja just det, sa jag att hon är 10 månader bara? Det tål att sägas igen!

4 kommentarer:

Vikkan sa...

Söta Lia! Så stor redan. Håller med om att 10 månader är tidigt både för att gå och trotsa. Hoppas hon tar gåendet i lugn takt så ni slipper sätta hjärtat i halsgropen.

Envishet visar ju sig ofta tidigt. Det är inte egentlig trots för att hon visar var skåpet ska stå. Det är nu hon börjar bli medveten om att hon inte är mitten av universum, utan att det faktiskt finns andra viljor förutom hennes. Men glada åt det brukar de ju sällan vara, men det är ett naturligt steg i deras utvecklingsfas. Det kommer högst troligt lugna ner sig ju mer det lider.... :)

God fortsättning!
Kram Vikkan

Jessica - Mamma till Milo sa...

Ja trots TROTS är det ju inte, men att hon redan kommit på att man kan göra så, det gör mig lite rädd;) Milo har alltid varit lugn som en filbunke och så får vi denna tornadon!

God Fortsättning till er oxå, hoppas ni får en bra nyårsafton!

annica sa...

Haha, brudar är hopplösa ;)
Aleya höll också på sådär och gör fortfarande, från dagen hon föddes. Helt hopplöst envis som synden är ungen så jag kan inte trösta dig med att det lugnar sig med åren haha, men det är iallafall ingen som kan sätta sig på dom, starka ungar vet vad dom vill. Det svåraste är nog att man hela tiden måste vara lite envisare själv!

mamma sa...

Så fin lilla Lia är, bra med envishet !! det kommer man långt med. Hon har nog lite av sin envishet efter sin gamla mormor, liksom likheten i övrigt, lilla Frida Lia.....hihihi kram