Det dåliga samvetet...

Sen mammaledigheten tog slut så tycker jag att jag ständigt har dåligt samvete för något. Dåligt samvete varje morgon när jag måste väcka hjärtat och släpa honom till dagis och lämna honom hela dagen. Dåligt samvete för att jag missar så mkt som han lär sig på dagis. Dåligt samvete när jag är hemma för vård av barn, gentemot kollegorna. Dåligt samvete för att jag inte orkar/hinner med att städa, tvätta och stryka så som jag skulle vilja. Dåligt samvete just idag för att jag mår kasst och inte orkar leka och roa honom. Dålig mamma som är jag så har Cars gått hela eftermiddagen och jag och Milo har legat i soffan sen vi kom hem vid tre. Jättebra för en tvååring, verkligen! *not* Sen får jag dåligt samvete av bara tanken på att jag kanske mår ännu sämre imorgon och måste vara hemma från jobbet för att JAG är sjuk. Känns onödigt liksom, jag är ju hemma så mycket med Milo redan. *suck på mig själv!!!*
Jaja jag VET att man inte ska ha dåligt samvete för att man blir sjuk, men när man jobbar inom förskolan och man vet att kollegorna får jobba dubbelt så mycket när jag är borta så är det omöjligt att inte få det. Bra vikarier är ju svårt att få tag i tyvärr... Ofta är det lättast att vara utan.

Ja lite gnäll från mig. Nu ska jag vila så jag orkar jobba imorgon.

NYA SOFFAN!

*Godkänd av Milo*