Om Vår Milo...

Milo, han är en ljuvlig unge. Han är så himla snäll och go. Visst kan han ha sina dagar då det är mest gnälligt, trotsigt och tjurigt, men dom är ganska sällsynta. Överlag så är han alltid glad, snäll och kärleksfull. Han älskar sin lillasyster så hemskt mycket, han skulle aldrig aldrig göra henne illa medvetet. Om jag går ut ur rummet och Lia blir arg/ledsen (vilket hon oftast blir nu för tiden;)) så är han där och försöker trösta henne. "Mamma kommer snaaat! Ja ä här Lia! LiaaaaFiaaa!" låter det oftast då. Det är sällan han gråter, skriker och trotsar. Det händer såklart, men det är sällan. Oftast lyssnar han på vad vi säger och oftast säger han dessutom "Förlåt" om han gjort något han inte borde. Han säger ordet med inlevelse och han menar det verkligen, för oftast följs det av en kram och ett "Nu är Mamma/Lia/Pappa glad igen?"
Han kan vara blyg när det kommer folk eller när vi kommer hem till någon, han gömmer sig bakom mig en stund. Det tar några minuter och sen tinar han upp och sen är det full rulle.
Han slåss i stort sett aldrig. Om en kompis slår på honom slår han inte tillbaka. Jag kan inte minnas när han slog någon senast, inte med vilje. För han gör bara inte det. Och han tar väldigt illa upp när en kompis slår honom, han kan prata om det länge efteråt. För man slåss inte, helt enkelt. Jag vet ju att barn gör det ibland bara för att dom helt enkelt inte kan kontrollera sig, men Milo förstår ju inte det såklart och blir riktigt ledsen när någon gör det mot honom.

Milo älskar att leka med sin Pappa. "Kom, nu leker vi Pappa!" säger Milo varje kväll när vi ätit middag. Mamma är dååålig på att leka, men Pappa, Pappa han kan det där med att leka! Pappa kan hitta på roliga lekar; göra hinderbanor, bygga kojor, bygga tågbana och komma på en massa roligt som Mamma aldrig skulle göra. Världen Bästa Pappa.

Milo har börjat intressera sig lite för bokstäver, kanske tack vare Mora Träsk dvdn där dom har en bokstavslåt. Han räknar, räknar, räknar. Oftast blir det rätt, ända upp till 20. Ibland snurrar han ihop det så jag vet inte vad! Klockan tycker han med är intressant, kan komma och fråga vad klockan är, fast han inte förstår, det låter så roligt. "Jaha" säger han sen och går iväg.
Hans favoritleksaker är ju alla hans fordon. Han har en grym samling med stora trakorer, tröskor, släp, schaktmaskiner, grävmaskiner och gud vet allt. Hans rum svämmar över av dessa fordon, men han älskar dom. Han leker väldigt mycket med allihopa även om alla dessa stora grejor kan driva mig till vansinne emellanåt! 

Han är så ljuvlig och så underbar. Så snäll och omtänksam. Tänk att han snart fyller fyra år. Jag tycker han precis kom till oss...
Älskade Älskade Barn!