Phu, här är vi nyss hemkomna efter 4 timmar inne på förlossningen. Dom senaste dagarna har jag börjat få lite ont i mitt ärr från snittet med Milo, ringde in i morse och frågade vad det kunde vara och dom ville vi skulle komma in.
Kom in och dom skulle koppla CTG först, då hittade dom inga hjärtljud. Kallade på en läkare och hon tog fram ul maskinen. Jag var ganska lugn för jag hade ju kännt henne flera gånger under morgonen, men man blir ju rädd ändå. Läkaren såg inte hjärtat med ul maskinen heller och kallade på överläkare och helt plötsligt var rummet fullt med folk och dom sätter nål i armen på mig "för säkerthets skull". DÅ var jag rädd. Ingen sa ngt heller. Jag började få panik, trodde dom skulle akutsnitta mig där och då. Men, så plötsligt började hjärtljuden höras i hela rummet. *PUST* Det har aldrig låtit så fint som då!
Fick ligga med CTGn i 2 timmar innan dom vågade koppla bort det, sen tog dom blodprov och urinprov och tillsist, efter över 3,5 timme kom dom på att jag var ju där för att kolla ärret:-D. Pju, vilken uppståndelse. Läkaren kollade på ärret och kostaterade att det var för att jag måste fått en hudbristning just där, eftersom jag inte har ont ngt alls inne i magen. Sen fick vi äntligen åka hem...!
3 kommentarer:
Puh, vilken pärs! Skönt att allt var bra med lillskruttan.
kram
vilken tur att allt var som det skulle där inne i alla fall! kram
Hejsan! usch vad obehagligt, tur att det slutade bra i alla fall! Kramis Diana
Skicka en kommentar