När en blomma bryta av
I sin vackraste blom
Då blir marken så trist
och så fruktansvärt tom
Men kanske ändå
Att det finns någonstans
en undangömd äng eller skreva
dit blommor som brutits för tidigt
kan komma och fortsätta
växa, dofta och leva...
På torsdag är det begravning. Det kommer bli riktigt jobbigt. Jag kan fortfarande inte förstå det ofattbara som hänt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar