..............

Det har gått tre dagar. Tre dagar sedan telefonen ringde och pappa sa: Det har hänt något som inte är så roligt. Jag tänkte direkt på farfar som är gammal och skröplig. Så fortsätter han: Mats har tagit livet av sig. VA?! Tagit livet av sig?! Skojar du? Jag förstår inte. Rikard vänta, kör inte iväg det har hänt något. Ta av dig jackan. Mats är död.
Orden bara ringer i huvudet på mig. Det har hänt något som inte är så roligt. Mats har tagit livet av sig. Det har hänt något som inte är så roligt. Mats har tagit livet av sig. Det har hänt något som inte är så roligt. Mats har tagit livet av sig. Det har hänt något som inte är så roligt. Mats har tagit livet av sig.Det har hänt något som inte är så roligt. Mats har tagit livet av sig. Jag förstår inte. Jag förstår inte. Det är så svårt att förstå. Livet rullar liksom bara på ändå. Ibland känns allt som vanligt. Sen slår det mig; Han finns inte mer. Han FINNS inte mer. Hur är det möjligt? Hur kan man välja det? Varför? Hur kunde han? Vad tänkte han? Allt är ju bättre än detta. Han fattas oss. Glada, pigga, roliga Masse. Masse! Är det verkligen sant?


När våren öppnar sina dörrar
och du tar den långa vägen hem
När du sitter på ute serveringen där vi satt igen,
kom ihåg mig då

När det blir varma sommardar
kom ihåg mig då
kom ihåg mig då


När vinterisen ligger klar
kom ihåg mig då
kom ihåg mig då
Här finns du kvar
när varje dag känns likadan
och när det skymmer över stan
och när du drömmer kom ihåg mig då


När du har varit i alla vrår
när du har testat allt som går och
när du har tröttnat kom ihåg mig då

// Lars Winnerbäck