Minnen...

Igår var det 2 år sedan min älskade Mormor dog. För mig är det idag, det är 2 år sedan jag fick veta det. 2 år sedan vi kom hem från Italien, jag & Rikard. Jag hoppade av bussen och Mamma & Pappa mötte oss. En blick på min söta mamma räckte. Jag visste att Mormor var borta. Hade känt det på mig hela dagen.

Vi hade varit på en resa till Italien på 2 veckor som jag ofta ofta ångrat att vi gjorde. Jag hade velat vara med dom sista veckorna, även om jag vet att hon mådde så himla dåligt och kanske inte hade uppfattat det. Min söta mormor.

Milo är 1½ år. Tänk, hon missade honom med bara ett halvår. ETT HAVLÅR! Vad är ett halvår av 71 år? Ingenting. Kunde hon inte fått det? Kunde vi inte fått det?

Jag vet att hon har sett honom ändå. Jag känner det ibland. Vet att hon är här.

Men det hjälper inte. Tomheten efter henne känns ändå. Varje dag. En stor bit som saknas. Så mycket som har förändrats. Hennes fina hus som nu står och förfaller för att några lata människor som flyttat in där inte orkar sköta hennes trädgård. Hennes trädgård!

Livet går vidare, men mormor kommer alltid finnas med oss. Ibland känns det som hon har varit borta i 10 år, ibland känns det som att hon försvann igår. Tiden är en lustig sak...

NÄR JAG DÖR ÄR JAG ALLS INTE BORTA
FAST MIN KROPP BLIVIT ASKA MIN VÄN
TY MED ALLTING SOM SUSAR OCH SJUNGER
SKA JAG KOMMA TILLBAKA IGEN
GENOM FÅGLARNAS KVITTER I TRÄDEN
GENOM FJÄRILARS FLADDRANDE SLAG
GENOM FLINGORNAS DANS PÅ DIN RUTA
SKA JAG GE DIG EN HÄLSNING VAR DAG
OCH NÄR BJÖRKLÖVEN SPRICKER OM VÅREN
OCH DU KÄNNER EN VARMARE VIND
SKA DU ANA MIN SJÄLS ODÖDLIGHET
NÄR JAG DUNLÄTT KYSSER DIN KIND.......
OCH DÅ VET DU JAG ÄR INTE BORTA
NEJ MER NÄRA ÄN DU KAN FÖRSTÅ....
GENOM ALLTING SOM SUSAR OCH SJUNGER
SKA MIN HÄLSNING MED KÄRLEK DIG NÅ.
Författare okänd