Lilla Skrållan...

Idag lämnade jag Lia själv på dagis för första gången. 8.30-12. Inte ett ljud hon sa när jag gick och inte ett ljud hade hon sagt sen heller. Hon hade varit hur glad som helst! Så underbart skönt. När jag kom satt hon och mös med min moster, hennes gudmor, som jobbar på den andra småbarnsavdelningen och hon brydde sig väl inte direkt om att jag kom heller. Hon bara skrattade lite sen gick hon och lekte med bilen. Det är så skönt så skönt! Jag har fortfarande Milos hemska inskolning färskt i minnet och har bävat för detta. Hon känner sig trygg där, det märks väldigt tydligt. Underbart.
Milo sen då. Milo som aldrig varit nån älskare av dagis, han är heeeelt överlycklig varje dag han får gå dit! Han älskar dagis! Han traggar, leker, traggar och leker. Det är sååå skönt. Han tycker det är roligt att vara där lite längre och inte bara 8-11, han blir glad varje morgon när jag säger att vi ska gå till dagis. Helt fullkomligt underbart är det!
Det känns ju lite lättare att börja jobba, när man vet att barnen är nöjda och glada och har det bra. När jag började jobba efter föräldraledigheten med Milo och han bara skrek och skrek, jobbet var hemskt och allt var bara fel, fel, fel, jag har nog aldrig mått så dåligt som då. Denna gången känns det mycket bättre. Ännu bättre om jag hade kunnat få ett schema snart så jag vet HUR jag ska jobba, det underlättar ju oxå...

Lia somnade inne hos Milo igår. Sååå mysigt! Gosungar!