Idag kom medelandet som jag vetat om att det kommer komma, men som man verkligen inte vill ha. Insamling till blommor till begravningen. Till en SEXÅRINGS begravning. Det högg till i hela hjärtat. Lova älskade blommor. Hon ska få massa fina inför sin sista vila. Det gör så ont i mig! Jag förstår inte hur man överlever en sådan sak - att mista sitt barn.
Lova är borta, men hennes spargris lever vidare.
Klicka på länken och lämna ett bidrag. Lova gick inte att rädda. Kanske nästa barn kan bli hjälpt? Vem vet, det kanske drabbar någon i din närhet, eller dig själv nästa gång. Man vet aldrig. Det händer inte bara andra...
1 kommentar:
Nämen? Ska du inte åka?:(
Här får sambon offra sig och ta Love i sele.
Jollan har jag hyrt ut till mormor och morfar som får göra stan osäker med henne undertiden.
Det är så jädrans jäkla orättvist med finaste Lova♥ Har gett hennes spargis lite hjälp, men det är så ledsamt att det inte kunde hjälpa henne tillbaka.
Hoppas allt är bra med er annars!
Kramar
Skicka en kommentar