torsdag 26 februari 2015

Sliten....

Vakande halv sex av att Ellis gallskrek. Vägrade ligga kvar. Masade mig upp, lagom trött efter att han väckt mig nästan på en gång i halvtimmen hela natten. Satte mig i soffan med honom, han somnade. Kände på honom. SKITVARM. Riktigt jäkla kokhet alltså. Tog febern, 40 grader. Va fan. Igen?! Hur är det möjligt? Han fick penicillin i måndags o igår tyckte jag att han äntligen verkade piggare. Å så krasch igen. Fattar inte vad det är som händer!! Han fick alvedon i morse, sen har resten av dagen varit feberfri. 

Sjukt jobbig dag. Jag orkar inte med allt gnällande och skrikande mer, att han alltid är sjuk och aldrig nöjd. Jag orkar inte med att sitta och titta på skiten här hemma men inte kunna göra nåt åt det för han vrålar så fort jag sätter ner honom. Dom korta stunder det funkar gäller det att prioritera: köket, köksbordet, toaletten, dammsuga. Kanske hinna slänga in en maskin tvätt. Å snabbt får det gå. Allt är jämt stress stress. 

Hänger jag upp tvätt så drar han ner den. Viker jag tvätt så drar han bort det. Sätter jag in i diskmaskinen så tar han ut. Plockar ja upp slänger han ut leksaker i andra ändan. Städa toan går inte överhuvudtaget med honom hemma om han inte sover. Han är överallt med sina små snabba fingrar. Resa sig från köksbordet utan att fälla upp stolen går inte, han är där direkt. Glömma fjärrkontrollerna på soffbordet - han slänger iväg dom, gömmer dom eller bankar på lamporna med dom. Eller varför inte klättra upp på tv-bänken och banka på TVn? Städa av stereon när man tittar. Kastar en napp i toan om man glömt stänga dörren. In på Milos rum o dra i persiennerna om man inte hunnit dra upp dom. Eller stänga av datorn. Eller klättra i katt-trädet. Eller. Eller. Eller. 

Låter säkert väldigt roligt. Å ja, vi skrattar oxå åt det vissa dagar. 

Idag är inte en sån dag. Jag känner mig helt jävla färdig. Det enda jag gör är o städa, tvätta plocka undan. Helt i onödan för det syns ju verkligen inte. Eller så sitter jag i soffan med en sjuk unge. Eller så skäller jag på honom. Oxå helt i onödan för han skiter fullkomligt i vad jag säger. Han slåss o rivs och bara skrattar åt det. Ja jag vet. Han är bara 16 månader. Men idag är jag jävligt trött. Helt slut faktiskt. Slutkörd. Jag är aldrig utan barnen. Dom är med mig alltid. Det är ju inte så att man ens får sova ifred på natten. Inte nu när han är dålig. Det är alltid dygnet runt. Nån som drag i mig, skriker efter mig, vill ha nåt. Nån är hungrig nån har bajsat nån ska ha hjälp med det nån vill leka med kompis nån vill pyssla nån ska sova nån är törstig nån är hungrig igen nån ska läsa läxa nån vill läsa bok... 

JAG då?? Jag pallar faktiskt inte mer snart. 

Å en riktig jävla käftsmäll är när man set folk UTAN barn som skriver på Facebook: ahhh egentid idag!! Å taggar sig på nåt jävla spa eller bio eller fest med kompisar. Egentid från vad fan då?!? Hate U!!!! 











Inga kommentarer:

Powered By Blogger