Diskusion om Plötslig Spädbarndöd.

På http://www.familjeliv.se/ startade jag en tråd för några veckor sedan angående att Milo har börjat vända sig på mage när han sover. Idag ska ju alla spädbarn sova på rygg för att minska risken för psd, sedan dom rekomendationerna infördes har psd minskat från 1/1000 födda barn till 1/4000 födda barn, så givetvis har vi följt detta slaviskt. Men nu vänder han sig av sig själv och det oroar såklart oss en hel del.

Det blev en väldigt uppståndelse i tråden iaf. En del hävdar att om dom vänder sig själva så är det okej, då är risken för psd i stort sett över. Men det finns ju barn som är över 1 år och ändå dör i psd, och dom kan ju garanterat vända sig själva.

Jag tog iaf kontakt med en professor som skrivit följande artikel: http://www.lakartidningen.se/engine.php?articleId=32 Ingenstans finns det att läsa hur stor risken är eller vad man bör göra när dom vänder sig själva. Jag skickade därför ett mail till honom för att se om han hade något svar på min fråga. Detta är svaret jag fick:

Hej Jessica!
Tack för frågan!
När jag fått samma fråga, bland annat från tidningen "Vi föräldrar" så har jag svarat att ett spädbarn som är så motoriskt välutvecklat att det på egen hand vänder sig från rygg till mage också har god förmåga att vrida ansiktet fritt om det skulle hamna med ansiktet nedåt. Man behöver alltså inte oroa sig och försöka vända barnet tillbaka till rygg.
Mitt resonemang styrks också att vid 5 månaders ålder är den faktiska risken för plötslig spädbarnsdöd i stort sett över.
Dock bör man naturligtvis inte ha kudde till ett barn som brukar lägga sig på mage.
Bästa hälsningar
Göran Wennergren

Jag är imponerad av att han tog sig tid att svara, mitt i sin semster på bara några timmar. Frågan är hur mkt av det som stämmer? Han är ju uppenbarligen en person som är väldigt insatt i frågan och hans utbildning och kunskap verkar vara enorm då han är professor på avdelningen för pediatrik, Göteborgs universitet, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, Göteborg. Men, det finns alltid ett men... I tråden på familjeliv har jag diskuterat mycket med en trevlig tjej vars son dog i psd några timmar efter födslen. Hon verkar vara väldigt insatt och har ställt samma fråga som jag ställde till Göran, till sin sons läkare på Astrid Lindgrens barnsjukhus och fått ett helt annat svar. Så här svarade den läkaren:

Att barnet vänder på sig själv är inget som helst tecken på att barnet skulle löpa mindre risk att drabbas av PSD. Det har ingenting med saken att göra. Därför rekommenderar Barnläkarförbundet att man pallar upp kuddar vid sidan så att barnet inte kan vända sig själv. Risken för PSD är som störst upp till 6 månaders ålder och då ska man speciellt tänka på att barnet inte ska sova på magen. Risken för PSD varar upp till cirka 1 års ålder.

Det är väldigt svårt att veta vad man ska tro på. Många tror att anledningen till att dom inte ska ligga på magen och sova är att dom kvävs då dom får ansiktet i kudden eller inte kan vända på huvudet själva. Detta är dock inte riktigt, efter vad jag har läst (och nu har jag läst massor...). Anledningen är att dom kan inte reglera sin temperatur när dom sover på magen, dom blir varma och sover därmed mycket djupare än när dom sover på rygg. Dom kan då sluta andas av tron att dom är tillbaka i livmodern, där dom inte behövdes andas. Jag tycker det låter som en bra förklaring, men jag är ju absolut ingen läkare.

Det som är allra mest irriterande är alla som svarar i tråden med: "Vaddå? Jag sov på mage och jag lever ju! Mitt barn har sovit på mage och h*n lever! Innan skulle man sova på mage, dom ändrar på så mycket idag. Alla som sov på mage innan lever ju!"
Det där är ju inte sant, för det första. Eftersom det 1993 dog ca 120-130 barn i psd och idag dör ca 20-30 barn per år, så överlevde ju inte alla. Jag förstår faktiskt inte hur folk kan vara så tröga så dom har dom resonemangen. Forskningen går ju framåt hela tiden och tack vare den har det minskat drastiskt med psd. Innan kunde man ha små barn i knäet i bilen oxå, det var fullt normalt, det är inte många som skulle ha det idag. (Jo, en del har det tyvärr fortfarande) Jag läste i en annan artikel (som jag inte hittar nu) att det dör 5 barn i trafikolyckor varje år, då framstår plötsligt 20-30 barn som dör i psd som väldigt mycket.


Nu är det som det är, vår lilla pojk vänder sig själv på mage och sover otroligt gott där. Jag vaknar fortfarande varannan-var tredje timma och kollar så han andas. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro på i fråga om hur säkert det är. Psd inträffar i 90% av fallen för barn som har föräldrar som röker, snusar eller använder nikotinhjälpmedel, det gör ju inte vi. Risken för psd sjunker väldigt mkt vid 5-6 månaders åler, Milo var 5 månader igår. När han började sova på mage för några veckor sedan satt jag vaken hela natten och vände på honom och vakade över honom. Jag ville absolut köpa ett andningslarm. Nu har jag lugnat mig lite. Dels efter svaret från proffessorn och dels för att han är så pass gammal. Jag har bestämt mig för att om/när vi får ett syskon till Milo så kommer jag att köpa ett andningslarm. Då kan man oxå njuta mer av bebistiden och inte behöva vakna med ett ryck och kolla så bebisen andas.

En annan intressant artikel:
http://www.djurforsok.info/module.asp?XModuleId=12507

Tråden på familjeliv:
http://www.familjeliv.se/Forum-3-20/m22714145.html


Om ni orkat läsa hela vägen hit så får ni gärna dela med er av era erfarenheter och åsikter.