Packat hela dagen....

*puh*
*pust*
*suck*

Det är MYCKET att packa när man ska åka iväg med en liten! Herregud, vi kommer hem på onsdag igen ju. Men det spelar nog inte så stor roll om man ska va borta 3 dagar eller 3 veckor (förutom kläderna...) för säng, mat, flaskor, leksaker, nappar, vagn, matstol osv. ska ändå med även om det bara är några dagar. Det mesta är packat nu tror jag. Åh nej, kom precis på att vi glömt hans snutte. *antecknar i huvudet*

Det ska bli skoj att komma iväg! Superkul att gå på Kolmården, jag älskar att titta på djur. Delfinerna där är så fina och showen var så bra när jag var där för 7 år sen.

Näe, lite kaffe och en dusch med Milo hade inte varit fel... :)

Shopping...

Har shoppat lite idag, massa barnaffärer i Åhus som hade Rea. Stör mig som f*n på att dom inte annonserar när dom ska ha rea, massa fina Molo, Katvig, ESL och IdaT, allt slut i Milos storlekar. Jaja, tur internet finns.

Den grönrandiga från Katvig

Den bruna med Apor från Ida T - med matchande mössa:)

Den regnbågsfärgade är från Molo. (min favorit!)

Ja, det syns kanske att jag gillar bodysuits. Tycker det är det smidigaste plagget som uppfunnits. Och självklart superfint oxå:). Allt är köpt för att passa i höst, så då behövs det oxå. Allt utom den bruna med aporna är beställt från www.elvasmatroll.se och lär väl dimpa ner i brevlådan nästa vecka när vi är iväg, samtidigt som barnvagnsdynan och den andra Molodressen. Hmmm.. Nån måste nog ta in posten här;)

Dax o knalla till Milo, han saknar nog sin Mamma låter det som...

En dag som alla andra.

Dagarna flyter på en en behaglig takt. När sambon har semester känns det som att jag oxå har semester. Milo är så snäll och lugn. Vi låg och busade i sängen innan och plötsligt, mitt i ett av hans skratt, ser jag hur ögonlocken börjar trilla ihop. Gav honom nappen och han sov inom 3 sekunder. En lugnare och snällare bebis har jag aldrig träffat. Livet som Mamma är enkelt, behagligt och fruktansvärt roligt när man är Mamma till Milo. Han skrattar, busar, äter, leker och sover. Gnäller/skriker väldigt lite och är alltid mild i sitt sätt. I morse vaknade han med ett gallskrik och vi fick inte honom lugn. Efter ett tag insåg vi att han nog fortfarande sov, för vi fick ingen kontakt alls med honom. Han fick lite vatten och tillsist vaknade han till. Med ett léende, såklart:).

Efter det fick han sin frukost, som dom senaste 2 veckorna har bestått av gröt, runt 10-11 tiden på förmiddagen. Han brukar sova till halv tio-tio, tur där med! Idag slog kladdandet alla rekord. Det var gröt ÖVERALLT. I hans näsa, öron, under haklappen, under bodyn, på ögonbrynen. Ja, det är lättare att säga var det inte var gröt. (kommer inte på ngt ställe... Skulle vara i blöjan isåfall!) När han äter så proppar han in handen i munnen samtidigt, det är ju viktigt att känna på vad man stoppar i sig. Sen stoppar han in haklappen oxå, så där är lika mkt gröt på baksidan av haklappen som på framsidan. Ja, bilden talar ju för sig själv! Observera pölen vid halsmynningen i haklappen...

Ser härligt ut va? *sss*

Av någon anledning har jag fått för mig att jag ska börja sy. Bara enkla saker, skulle tex. behöva små förvaringspåsar och det borde ju tom. jag klara av att sy! Jag fick en symaskin av min älskade mormor när hon gick bort, men den jävlen bara backar! Hur jag än gör, så går den bara bakåt!


Åh som jag skrattat åt den symaskinen. Och jag kan ge mig tusan på att Mormor står bredvid och skrattar hon oxå. Jag saknar henne. Jag saknar henne ibland så det gör ont inne i mig. Jag hade ju så gärna velat att hon skulle få träffa Milo. Hon hade avgudat honom.
Min mormor var ingen gammal tant som det var dax att dö för. Hon var bara 71 år och den piggaste 70åringen jag träffat någonsin. Cancern gjorde henne trött, men bara den sista månaden. Jag kommer sakna henne varje dag, resten av mitt liv.
Jag har svårt att förstå att hon är borta, trots att det är ett år sen den 12 Augusti. Ett helt år! Jag kan inte förstå det. Senast förra veckan när jag var ute och gick såg jag en tant med röd jacka och vit mössa och tänkte: Det är mormor! Det var det såklart inte. För jag kommer aldrig mer se min Mormor. Och lilla Moa, lilla Moa som älskade Mormor. Som hon drog i kopplet, hon trodde oxå det var Mormor. Fortfarande när vi går förbi Mormors hus (även om jag undviker det oftast) så drar Moa i kopplet och vill in. Det är tomt efter Mormor och det kommer det alltid att vara. Det gör mig så ont att hon aldrig han träffa Milo. Men jag vet att hon är i närheten, alltid...

Livet går vidare. Idag med en Tripp till IKEA om jag får bestämma;).

Det underbara sommarvädret...

Åh, vilket underbart väder vi haft denna sommaren! Solen skiner och det är varmt så man håller på att svettas ihjäl.. Eller inte! När ska sommaren komma egentligen? Solresorna är slut skriver tidningarna, oväder från England är på väg in. *suck* Jag hoppas, hoppas att det inte öser ner när vi går på Kolmården iaf. Det behöver inte vara stekhett heller, bara lite sådär lagom, det är allt jag ber om... *håller tummarna*

Idag har vi varit på marknad i Åhus, hittade så coola bandanas till Milo. En vit med döskallar och en svart. Fina! Och dom passar oss oxå:). Ett märgben köptes oxå till lilla Moa, men hon har så liten nos o mun så hon kan inte greppa om det. Istället ligger hon och vaktar det med sitt liv nere på mattan och hugger den som närmar sig. *sss* Där har hon att göra ett tag!

Lille knatten sover i vår säng, helt slut av dagens strapatser. Han har fått utslag över hela kroppen och efter ett samtal med min Moster och lite forskningar i en bok har jag kommit fram till att det är 3dagarsfeber han haft. Då är det vanligt med utslag efter att febern försvunnit.

Ikväll kommer Jenny & Kenny hit. Vi ska käka pizza och spela spel, det är alltid lika trevligt.

Näe, nu ska jag kolla in http://www.tradera.se/ och se om där är ngt skoj...

Nu fick vi vår MeiTai!

Idag kom det ett paket på posten till mig. Eller ja, jag brukar få minst ett par paket i veckan, men en del väntar man lite sådär extra på:). Idag kom vår Mei Tai, bärselen jag skrev om tidigare. Åhh så fin den var! Den är uppsydd av Idizen på familjeliv och motsvarade verkligen våra förväntningar! Den kommer vi att använda mkt och definitivt packa med oss när vi ska till Kolmåren.















Han sitter jättebra i den, än så länge är han så liten så man ser honom knappt. Han kommer kunna växa en hel del och ändå få plats i den. Toppenbra!

Idag har äntligen hans feber gett med sig. Eller, den gjorde nog det redan igårkväll. Han somnade vid nio och vi trodde att vi skulle få en lugn och skön kväll tillsammans. Men jo, eller hur? Sånt vet man aldrig med bebisar minsann. Kvart i tio var han klarvaken, vi försöka somna om honom, men han bara log och skrattade åt oss. Ser ni hånflinet? "Haha, där fick ni!" Nåja, han fick komma upp en stund och sen somnade han gott i sjalen. Jag lyckades för första gången trixa mig ur den utan att han vaknade, det är annars snudd på omöjligt. Om han kan somna i MeiTai:en så kommer det absolut att vara lättare att lägga ner honom sen.


Igår fick Milo smaka på mat för första gången. Innan har han smakat på potatis, palsternacka, blomkål, broccoli, morot, majs och sin älskade gröt. Igår var det så dax för Biff Stroganoff. Han har ätit allt annat med god aptit och bara velat ha mer, men detta var ingen höjdare...


Minen säger allt... Vi ska försöka idag igen o se om det går bättre. Han älskar sin gröt som han får på morgonen och säger "mmmmm" hela tiden. Han har tyckt om allt annat, men det kanske var lite annorlunda med all smak. Skam den som ger sig!




Idag har jag shoppat två andra saker oxå... En barnvagnsdyna på Tradera, ny. Så himla fin! (ej vår vagn på bilden) Och en bodysuit från Molo, som jag velat ha länge nu. Köpte den i 74 så den ska passa knatten lagom till hösten :).




Så, nu är det bara att vänta på posten igen...

När lillknatten har ätit ska vi köra in och handla, här finns ingenting hemma. Sen måste jag ut och gå en runda idag, nu har vi varit inne 2 dagar i sträck för att Milo varit sjuk. Tråkigt!

Ha en bra dag!

Diskusion om Plötslig Spädbarndöd.

På http://www.familjeliv.se/ startade jag en tråd för några veckor sedan angående att Milo har börjat vända sig på mage när han sover. Idag ska ju alla spädbarn sova på rygg för att minska risken för psd, sedan dom rekomendationerna infördes har psd minskat från 1/1000 födda barn till 1/4000 födda barn, så givetvis har vi följt detta slaviskt. Men nu vänder han sig av sig själv och det oroar såklart oss en hel del.

Det blev en väldigt uppståndelse i tråden iaf. En del hävdar att om dom vänder sig själva så är det okej, då är risken för psd i stort sett över. Men det finns ju barn som är över 1 år och ändå dör i psd, och dom kan ju garanterat vända sig själva.

Jag tog iaf kontakt med en professor som skrivit följande artikel: http://www.lakartidningen.se/engine.php?articleId=32 Ingenstans finns det att läsa hur stor risken är eller vad man bör göra när dom vänder sig själva. Jag skickade därför ett mail till honom för att se om han hade något svar på min fråga. Detta är svaret jag fick:

Hej Jessica!
Tack för frågan!
När jag fått samma fråga, bland annat från tidningen "Vi föräldrar" så har jag svarat att ett spädbarn som är så motoriskt välutvecklat att det på egen hand vänder sig från rygg till mage också har god förmåga att vrida ansiktet fritt om det skulle hamna med ansiktet nedåt. Man behöver alltså inte oroa sig och försöka vända barnet tillbaka till rygg.
Mitt resonemang styrks också att vid 5 månaders ålder är den faktiska risken för plötslig spädbarnsdöd i stort sett över.
Dock bör man naturligtvis inte ha kudde till ett barn som brukar lägga sig på mage.
Bästa hälsningar
Göran Wennergren

Jag är imponerad av att han tog sig tid att svara, mitt i sin semster på bara några timmar. Frågan är hur mkt av det som stämmer? Han är ju uppenbarligen en person som är väldigt insatt i frågan och hans utbildning och kunskap verkar vara enorm då han är professor på avdelningen för pediatrik, Göteborgs universitet, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, Göteborg. Men, det finns alltid ett men... I tråden på familjeliv har jag diskuterat mycket med en trevlig tjej vars son dog i psd några timmar efter födslen. Hon verkar vara väldigt insatt och har ställt samma fråga som jag ställde till Göran, till sin sons läkare på Astrid Lindgrens barnsjukhus och fått ett helt annat svar. Så här svarade den läkaren:

Att barnet vänder på sig själv är inget som helst tecken på att barnet skulle löpa mindre risk att drabbas av PSD. Det har ingenting med saken att göra. Därför rekommenderar Barnläkarförbundet att man pallar upp kuddar vid sidan så att barnet inte kan vända sig själv. Risken för PSD är som störst upp till 6 månaders ålder och då ska man speciellt tänka på att barnet inte ska sova på magen. Risken för PSD varar upp till cirka 1 års ålder.

Det är väldigt svårt att veta vad man ska tro på. Många tror att anledningen till att dom inte ska ligga på magen och sova är att dom kvävs då dom får ansiktet i kudden eller inte kan vända på huvudet själva. Detta är dock inte riktigt, efter vad jag har läst (och nu har jag läst massor...). Anledningen är att dom kan inte reglera sin temperatur när dom sover på magen, dom blir varma och sover därmed mycket djupare än när dom sover på rygg. Dom kan då sluta andas av tron att dom är tillbaka i livmodern, där dom inte behövdes andas. Jag tycker det låter som en bra förklaring, men jag är ju absolut ingen läkare.

Det som är allra mest irriterande är alla som svarar i tråden med: "Vaddå? Jag sov på mage och jag lever ju! Mitt barn har sovit på mage och h*n lever! Innan skulle man sova på mage, dom ändrar på så mycket idag. Alla som sov på mage innan lever ju!"
Det där är ju inte sant, för det första. Eftersom det 1993 dog ca 120-130 barn i psd och idag dör ca 20-30 barn per år, så överlevde ju inte alla. Jag förstår faktiskt inte hur folk kan vara så tröga så dom har dom resonemangen. Forskningen går ju framåt hela tiden och tack vare den har det minskat drastiskt med psd. Innan kunde man ha små barn i knäet i bilen oxå, det var fullt normalt, det är inte många som skulle ha det idag. (Jo, en del har det tyvärr fortfarande) Jag läste i en annan artikel (som jag inte hittar nu) att det dör 5 barn i trafikolyckor varje år, då framstår plötsligt 20-30 barn som dör i psd som väldigt mycket.


Nu är det som det är, vår lilla pojk vänder sig själv på mage och sover otroligt gott där. Jag vaknar fortfarande varannan-var tredje timma och kollar så han andas. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro på i fråga om hur säkert det är. Psd inträffar i 90% av fallen för barn som har föräldrar som röker, snusar eller använder nikotinhjälpmedel, det gör ju inte vi. Risken för psd sjunker väldigt mkt vid 5-6 månaders åler, Milo var 5 månader igår. När han började sova på mage för några veckor sedan satt jag vaken hela natten och vände på honom och vakade över honom. Jag ville absolut köpa ett andningslarm. Nu har jag lugnat mig lite. Dels efter svaret från proffessorn och dels för att han är så pass gammal. Jag har bestämt mig för att om/när vi får ett syskon till Milo så kommer jag att köpa ett andningslarm. Då kan man oxå njuta mer av bebistiden och inte behöva vakna med ett ryck och kolla så bebisen andas.

En annan intressant artikel:
http://www.djurforsok.info/module.asp?XModuleId=12507

Tråden på familjeliv:
http://www.familjeliv.se/Forum-3-20/m22714145.html


Om ni orkat läsa hela vägen hit så får ni gärna dela med er av era erfarenheter och åsikter.

Semestern som flög iväg...

Jaha, idag skulle det varit sambons första dag på semestern. Tji fick vi. Klockan 10 ringde hans mobil och han fick köra och jobba. Åh så trist då! Men förhoppningsvis blir det bara idag så vi kan ha semester sen. Om en vecka är vi på väg mot kolmården tillsammans med en hel drös med folk. 9 vuxna och 4 barn, det ska bli så skoj! Till Milo har vi inhandlat hörselskydd och en resesäng, så han har någonstans att sova. Jag ser fram emot delfinshowen mest av allt, jag var imponerad av den sist jag var där.

Milo har fortfarande feber, 38,1 i morse. Igårkväll var den nästan uppe på 39. Han är dock pigg och äter hyfsat. Han måste vara den goaste ungen som finns, inget gnäll eller nånting trots att han är sjuk. Jag gnäller ju för tusan mer än vad han gör ;). Han sover nu igen, trots att han sov till tio idag.

Mei Tai

Åh vad jag längtar tills vi får vår nya bärsele, en Mei Tai. Det är en sorts 4kanstsjal som man bär små pluttar i. Vi har en bärsjal nu, men den är så enormt varm. Annars är det jättemysigt att ha honom där i, det känns som att vara gravid igen.


Så här ser vår Mei Tai ut:

Och så här mysigt sitter han i bärsjalen:

Här sover han gott hos sin Pappa.

MT:n kommer i början på veckan, den är skickad idag :). Har fått den uppsydd av en jag hittade på http://www.familjeliv.se/. Ska bli kul o testa den. Om den passar så bra som jag tror kommer vi ta med den när vi ska åka till kolmården nästa måndag, då ser han lite mer än i vagnen.


Milo är lite piggare nu, han fick alvedon igen när tempen närmade sig 38,5. Vi har hyrt film och köpt chips o dippa, ikväll blir det mys (om inte plutten är för gnällig). Ute bara regnar det och regnar... Vart tog sommaren vägen?

Milo sjuk...

Inatt insåg vi att vår lilla trollunge har fått sin första feber. Han var sjuk när han var 9 veckor och hade hosta, men feber klarade han sig ifrån. Igårkväll var han himla gnällig och när vi tog febern såg vi att den var uppe på 38,4. Han brukar ligga på 37,5-38 så det är inte jättemycket. Men herregud som han skrek! Ett illvrål med gnäll i, det hördes tydligt att han hade ont någonstans. Han fick alvedon och somnade efter en halvtimma.

Idag har han fortfarande lite feber, är lite slö, men äter och orkar busa. Lilla älskling!

Jag förstår inte hur man kan älska nån så mycket. Det finns stunder då jag tror jag ska krama i sönder ungen, eller pussa honom tills hans drunknar. Och han bara kiknar av skratt! Han älskar när vi pussar på honom och busar med honom. Han är utan tvekan det bästa som någonsin hänt oss.