På tjat o gnäll. På brutna nyckelben. På nattningar. På att alltid behöva skrika när man pratar för att bli hörd... Gah. Detta är andra veckan Lia är hemma och det är fan inte roligt. Hon är rastlös och uttråkad och har ett jävla humör. Hon traggar kontant med en fruktansvärd jobbig röst. Ellis skriker o gnäller banne mig hela dagarna. Inget gör honom nöjd mer än om vi träffar andra personer eller åker iväg.
Ja fy fan va jag gnäller. Men när jag inte ens får mina timmar ifred på kvällen så bryter jag ihop och nu har Ellis vrålat flera kvällar i rad och ikväll sitter jag hos Lia som inte somnar och börjar vråla om jag reser mig. Nä. Jag. Orkar. Inte.
Finns det inte nån barnvaktsagentur man kan ringa i denna jävla stan...?!? Finns inte det så kan jag klart motivera en flytt till en stad där det finns. Faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar