tisdag 19 juli 2011

Totalt galen.

Lia har blivit helt galen. Hon skriker som om hon är besatt av något när hon ska sova. Hon skriker så hon rister i hela kroppen och hon är så arg, så arg. Hon skriker tills hon nästan på tuppar av! När vi väl får henne att sova, ikväll var det en runda runt kvarteret i vagnen, så börjar det hela om på natten. Inatt vrålade hon i en timme. KONSTANT gallskrik i en timme. Totalt okontaktbar. Efter en timme satte vi oss i soffan med henne och tillsist lugnade hon sig så vi kunde gå in i sovrummet. Hon somnade sen ganska fort. För att kl.7 i morse börja GALLskrika igen. Vråla, kasta sig, slå och vara helt galen.

Jag vet inte vad vi ska göra. Jag vet verkligen inte det. Jag vet bara att hon gör oss galna snart, man vill ju hjälpa henne men det går inte, vi har ju testat allt... På dagarna är hon som vanligt, pigg, glad och go. Alla tips mottages tacksamt.

4 kommentarer:

Fia sa...

Hej min vän!
Det var precis så som Gustav var i våras, det är jättejobbigt både för barnet och oss vuxna. Man känner sig helt hjälplös. Stackars Lia.

//U sa...

Fy vad det låter jobbigt, för hela familjen. Minns att vi pratade om nått liknande under min ssk utb. Nått som kallades "Nattskräck" Jag googlade och hittade en länk http://www.eckerberg.se/nattskrack.html

annica sa...

Så har Aleya hållt på i några omgångar. Första omgången var förra sommaren pga hon var sjuk, fast det fattade vi inte för hon var normal om dagarna. Streptokockern i halsen. När pencillinen hjälpte slutade hon. Nästa omgång var inte på grund av nån sjukdom, förmodligen "bara" nattskräck/mardrömmar eller nåt sånt. Men herrejäklar vad hon skrek. De gånger hon vaknat och skrikit har hon oftast inte velat ha oss i närheten, slagit och fäktat och det har först blivit bra igen om vi lämnat rummet.Hon har aldrig varit så mycket för vår närhet, bara nu när hon har blivit större så är hon helt tvärtom och vill gärna mysa mycket.
Man kan eg inte göra så mycket , testa lämna rummet och se om hon vill somna om själv. Eller kolla av så hon inte får feber så det är nån sjukdom som smyger sig på. Sätt in en liten nattlampa och ha den tänd om hon inte redan har det. Annars är det bara o stå ut. Hemskt, I know. Men det går alltid över, förr eller senare. Man får bara längta till att det blir förr istället för senare. Vi försökte alltid lugna henne med välling men till och med det struntade hon i fullständigt när hon låste sig i sitt skrikande. Det där skrikandet, kommer eka i era huvuden i många år, huuuuuuuuuuuga!!!!

Jessica - Mamma till Milo o Lia sa...

Tack alla. Ja det är ju jobbigt för alla, tycker synd om Milo som blir väckt och dessutom blev livrädd inatt när han såg henne.

U; Ja jag har oxå läst om nattskräck och det som hon höll på med inatt, såg ju verkligen ut som det, men i morse då var hon ju absolut vaken. Å ikväll handlade det nog mest om att hon inte ville sova...

Annica; Huuuu vad det låter jobbigt.... Låter preciiis som Lia. Helt galen, rör vi vid henne blir det bara ännu värre!

Powered By Blogger