Hemma från Kolmården!

Nu så, är vi äntligen hemma från vår lilla semester. Det känns som vi varit iväg en vecka, minst! Det var intensiva, men roliga dagar. Det är så fint där, framförallt Delfinshowen är fullkomligt underbar. Vi såg den 2 gånger:)

<-- Milo på en rastplats på vägen upp

När vi kom upp körde vi direkt till Tropikarium/Aquarium som ligger utanför Kolmården. Där får man titta på Apor, Ormar, Spindlar (FY FAAN), hajar, krokodiler, leguaner och en himla massa fiskar. Aporna får man gå in till och när man går igenom rummet springer dom lösa där. En apa hoppade ner i Milos vagn! Shit, vad paffa vi blev! Den satt där, i Milos knä. Sambon fick ta bort den, dom kan ju bitas. Vi fick veta efteråt att dom är ute efter Napparna i vagnarna. Milo glodde som bara den på apan. Såklart!

Där finns enorma Hajar oxå som ser riktigt skräckinjagande ut. Aquariumet som dom simmar i är enormt stort och Milo tyckte det var helt underbart att titta på. Han pratade med hajarna där ett bra tag:). Man fick oxå klappa rockor och små hajar som simmade i en pool. Min kusin Alice, 3 år, var helt i extas där. Hon är så jäkla rolig den tösen! "Kom då tjejerna" sa hon till fiskarna. Hur hon nu visste att det var tjejer. *sss*

Efter Tropikariet åkte vi till campingen, checkade in och fixade oss lite mat. Stugorna var hyfsat fina, men fy fan vilka "sängar". Vi skulle sova i bäddsoffan jag och Rikard, men vi hade lika gärna kunnat sova rakt på golvet. En tunn dyna och sen träunderlag. Dagen efter klagade vi, så vi fick extra madrassen och så slapp vi städa. Man ska ju faktiskt kunna sova även om man hyrt en stuga! På kvällen spelade vi minigolf (inte jag då, för Milo sov hos mig i sjalen) och festade lite, det var himlas trevligt. Förutom att jag hade glömt både min fleecejacka och min rosa luvjacka. Hmm.. Hade fullt upp med att packa till Milo, så jag fick frysa lite... Dagen efter köpte jag en superfin fleecejacka inne på Kolmården, med delfiner på fickan. Så fin!

Dagen efter åt vi frukostbuffé på campingen, sen åkte vi till Kolmården. Kolmården är massa backar, upp o ner, upp o ner. En del är grymma! Framförallt den som kommer precis vid ingången, nu hade dom dock byggt en rulltrappa där. Tackar för det!

Vi kollade på massa djur, Alice var i extas hela tiden. Hon fullkomligt älskar djur. Hon hade nog kunnat vara i klapphagen hela dagen, men vi fick ju dra med henne så vi kunde se dom andra djuren. Vid tolv åt vi och vid ett såg vi delfinshowen.

När vi skulle gå ner och sätta oss på läktaren hände det jag fasat för sen Milo föddes. I trappan, en stentrappa, satte någon en fot framför mig, eller om det var ett litet barn där... Jag såg inte, Milo sov i min famn. Och jag snubblade. Och snubblade. Jag trillade hur lång som helst. Rakt ner i stentrappan. Med Milo i famnen. Fy, jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Hela tiden tänkte jag "Håll i honom, håll hans huvud". När vi landade, trillade jag över Milo, men med mina armar om honom och om hand huvud. Han fick inte en skråma, otroligt nog. Han började gallskrika, men fick nappen och fortsatte sova. Fy f*n vad jag var rädd. Jag trodde jag hade tagit livet av Milo. Hade jag tappat honom eller inte inte kunnat stötta hans huvud vet i tusan vad som hade hänt. Frågan är om han ens hade överlevt. Jag vågar knappt tänka på det, men det är svårt att låta bli. Det syntes ingenting på honom och han var lika glad som vanligt resten av dagen/kvällen. Helt sanslöst. Jag kunde knappt gå dock, har skrapsår och blåmärken på hela låret, hela baksidan av låret är blått. Men vad gör det, han klarade ju sig! Se själva hur gott han fortsatte sova på bilden, med sina coola hörselskydd sov han sig igenom hela delfinshowen. Goa unge, jag älskar honom så oändligt, tänk om något hade hänt honom...

Delfinshowen var underbar iaf, även om jag inte riktigt kunde njuta av den då så gjorde jag det dagen efter sen. Delfiner är helt underbara djur. Dom som jobbar med delfinerna och tränar dom måste ju ha världen bästa jobb, utan tvekan.

Resten av dagen spenderades med att kolla på alla djuren, Tigrarna var en höjdare! Och sälarna, så underbara djur! Dom hade en uppvisning med dom oxå och innan jag var där visste jag inte att man kunde dressera sälar på det viset. Så coola. Vilket drömjobb...

På kvällen var vi alla väldigt slitna och trötta, vi grillade korv och drack lite gott:). Jag hade fruktansvärt ont i mitt ben och kunde knappt gå, när jag hade satt mig ner kunde jag inte resa mig. Milo var helt slut efter dagens strapatser. Han fick gröt vid sju tiden och när sambon skulle klä på honom och gå ut till oss andra såg han att han sov. Då var klockan åtta, om Milo somnar så tidigt brukar han bara sova 20 minuter, sen vakna igen. Men icke, han sov till åtta nästa morgon. Det är jobbigt att gå i djurpark!

Dagen efter var vi åter i parken. Vi åkte safariebussen. Den var så kul! Det var ju där dom flesta djuren fanns. Alla möjliga djur fanns där, bara utanför bussfönstret. Giraffer, Lejon, Vargar, Björnar, gnuer, älgar, lamor osv. Vi hade en riktigt bra guide som berättade roliga historier om djuren och vad för tokiga saker folk hade gjort i parken. En tysk dam hade kört där med sig husbil, då hade en björn snott hennes vindrutetorkare. Hon hade klivit ur bilen och tagit tillbaka den, tokiga människa! Björnen hade blivit så paff så den hade inte gjort ngt. Att folk vågar!

Efter safarieturen drog vi oss mot bilarna för att åka hem. Klockan var fyra när vi körde därifrån och halv nio när vi kom hem. Vi stannade en gång bara, Milo var så duktig i bilen, både dit och hem. Han är så lätt att ha med, inte en gång har han skrikit på dessa 3 dagarna. Men han tyckte nog att det var skönt att vara hemma, för han tittade sig omkring och log stort när vi kom innanför dörren....