Nån vecka och några få dagar kvar. Sen ska vi få träffa vår bebis! Det är nervöst och spännande och äckligt jobbigt på samma gång. Är livrädd, men förväntansfull. Hoppas allt går bra, att bebis mår bra och att jag återhämtar mig fort.
Blir inte så mkt skrivit nu. Det händer ju inget! Jag sitter här i soffan hela dagarna. Lämna/hämtar på dagis. Försöker underhålla Milo på kvällarna så gott jag kan. Som tur är så är vi ju bara själva 2 kvällar/vecka nu, Rikard har tagit ledigt dessa 2 onsdagar när mamma och pappa är iväg. Nästa vecka lär han ju få jobba mån-tors, men då är iaf mamma och pappa hemma. Dom kommer hem på tisdagmorgon, då lär Milo bli lycklig! Igår frågade han: VAR ÄÄÄR Mormor & Morfar?! Precis som att nu får dom väl ändå komma hem!
Näe jag har väl inget nytt att skriva. Milo och Rikard är ute och skottar undan all snö som kom inatt, helt otroligt vad snö det har kommit denna vintern! Är glad att Rikard är hemma idag för jag hade nog inte kommit ut med bilen för att köra till dagis utan att skotta och skotta kan jag verkligen inte göra! Så då hade vi fått vara hemma och det funkar inte vara hemma en hel dag så när jag inte kan göra nånting. Jag längtar efter att kunna ut och gå och röra på mig utan att det gör så ont så man bara vill gråta...
Nääe nu är det Days of Our Lives på TV. En ljusglimt i tillvaron på dagarna!
1 kommentar:
ja du, snart välkommen i gänget som tvåbarnsmor :) det verkar vara dåligt med tid för oss att ses innan lilltjejen tittar ut - denna helgen e uppbokad pga min 29-årsdag men jag siktar in mig på att träffa er om en sisådär tre fyra veckor! kramar o lycka till nu
Skicka en kommentar