
Hmm.. Är det en Nalle Puh på RIKTIGT? Näe då, bara lilla Milo :)



Detta var ju superkul!
Det är jobbigt att cykla... *Gäsp*
Idag är det 6 månaders kontroll på bvc, sen ska vi till stan och fika med tant Mollan.
Ha en bra dag!

)

Har äntligen fått honom att somna. Han är så jäkla envis på kvällarna! På dagarna är det inga problem alls, men på kvällarna... Han somnade hos mig vid kvart i tio efter att han hade ätit, sen vaknade han igen efter 20 minuter! Nu är klockan 23.30 och han har precis somnat. Detta händer i stort sett varje kväll och det är så irriterande att aldrig få sitta ifred. Visst, han sover ju på morgonen. Idag fick vi väcka honom 10.20 för vi skulle vara på banken 11. Även om han somnar vid åtta så vaknar han igen. Funderar på att försöka gå upp vid 8-9 på morgonen, väcka honom då och se om det blir rätt med tiderna på kvällen.
Annars inget nytt. Skulle allt vilja hitta på något, lite trist o gå här hela dagarna... *suck*


Nu ser det om möjligt ännu värre ut, för det har spridit sig fram på framsidan... ÖÖrk. Och så har jag ett fett skrapsår framme på smalbenet. Verkligen snyggt med klänning då!

met som dom simmar i är enormt stort och Milo tyckte det var helt underbart att titta på. Han pratade med hajarna där ett bra tag:). Man fick oxå klappa rockor och små hajar som simmade i en pool. Min kusin Alice, 3 år, var helt i extas där. Hon är så jäkla rolig den tösen! "Kom då tjejerna" sa hon till fiskarna. Hur hon nu visste att det var tjejer. *sss*
blade. Och snubblade. Jag trillade hur lång som helst. Rakt ner i stentrappan. Med Milo i famnen. Fy, jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Hela tiden tänkte jag "Håll i honom, håll hans huvud". När vi landade, trillade jag över Milo, men med mina armar om honom och om hand huvud. Han fick inte en skråma, otroligt nog. Han började gallskrika, men fick nappen och fortsatte sova. Fy f*n vad jag var rädd. Jag trodde jag hade tagit livet av Milo. Hade jag tappat honom eller inte inte kunnat stötta hans huvud vet i tusan vad som hade hänt. Frågan är om han ens hade överlevt. Jag vågar knappt tänka på det, men det är svårt att låta bli. Det syntes ingenting på honom och han var lika glad som vanligt resten av dagen/kvällen. Helt sanslöst. Jag kunde knappt gå dock, har skrapsår och blåmärken på hela låret, hela baksidan av låret är blått. Men vad gör det, han klarade ju sig! Se själva hur gott han fortsatte sova på bilden, med sina coola hörselskydd sov han sig igenom hela delfinshowen. Goa unge, jag älskar honom så oändligt, tänk om något hade hänt honom...
På kvällen var vi alla väldigt slitna och trötta, vi grillade korv och drack lite gott:). Jag hade fruktansvärt ont i mitt ben och kunde knappt gå, när jag hade satt mig ner kunde jag inte resa mig. Milo var helt slut efter dagens strapatser. Han fick gröt vid sju tiden och när sambon skulle klä på honom och gå ut till oss andra såg han att han sov. Då var klockan åtta, om Milo somnar så tidigt brukar han bara sova 20 minuter, sen vakna igen. Men icke, han sov till åtta nästa morgon. Det är jobbigt att gå i djurpark!