Stor dag!!

Det var en stor dag här hemma igår... 

Helt hysterisk när den trillade men sen väldigt. väldigt stolt! Hur blev hon så stor? Lilla hjärtat...

Å tänka sig att tandfen kom! Så lycklig. Fast hon vågade inte ha glaset på sitt rum inatt utan det fick stå i köket. Lite obehagligt tyckte hon det var att tandfen skulle komma när hon sov! Haha! 

Tiden går.

Jag kan inte fatta att tiden den bara springer iväg. Om mindre än en månad är det skolavslutning och Milo har gått ut första klass!! Två år i skolvärlden. Hur gick det till? Han börjar bli så stor... Min lille påg... Är alltid på språng, just nu är det bara fotboll och leka som gäller. Cyklar runt till kompisar hela tiden. 

Å att Milo börjar tvåan betyder att det bara är ett år tills vi har två skolbarn... Det är helt galet tycker jag!! Har så svårt att se Lia i skolan. Men hon börjar med bli stor. Går hem till kompisar som bor nära och leker... Hon som nyss föddes? 

Å den lilla busen.... Han har fått förskoleplats till hösten! Vår minsta. Vår sista. Börjar dagis. Den allra sista föräldraledigheten är slut. Över. För alltid. 

Jag måste tillbaka till jobbet. Jobbet jag avskyr. Känns enormt jobbigt. Jag vill inte. 

Ja sommaren närmar sig med stormsteg. Om 38 dagar åker vi äntligen till Italien! Jag längtar så himla mycket! Ska bli så skönt... Värmen här hemma har inte infunnit sig alls i vår. Det är 10-14 grader varje dag, regnar och blåser. Barnen fick ju äntligen sin fina klätterställning, tack vare en mycket snäll Morfar! Dom är där så mycket dom kan, även Ellis älskar den, men vädret är verkligen inte snällt denna vår... 

Ellis skriker på den och pekar så fort han ser den, gunga o åka rutschkana är toppen!! 

Hoppa studsmatta är en annan favorit! 

Ja ibland är han glad den lille skiten... Men ännu oftare är han sur, förbanmad, skriker, slåss... Suck. Han är så jäkla jobbig och inget hjälper.... Hoppas det är en (enormt lång) fas som går över... Helst innan semestern.... 

Han har blivit så stor... Älskade unge!! 

Å Lia med... Jisses vad hon växt senaste året! Goa tös... 

Premiär...

Igår var det åter dax för lilla Gärdscupen. Som Milo längtat! Å så enormt lycklig han blev när han dessutom satte in ett mål. Vad dessa barn utvecklats sen förra året när dom spelade cupen, då stod dom helt förvirrade första matcherna och förstod knappt reglerna. Men nu! Vilket spel! Så duktiga!! Nu är det matcher varje lördag framöver, spännande värre!

Hinner inte...

med.. Men försöker emellanåt...
Fint väder senaste dagarna och vi har varit ute mesta delen av tiden. Vilket betyder att inne ser det mindre trevligt ut.. Suck. Hur man än gör hinner man fasen inte med. Är man inne o städar får man dåligt samvete för att man inte tar ut ungarna och är man ute med dom dåligt samvete för man inte är inne o städar! Det ska bli skönt när Ellis med är så stor så han kan vara ute lite själv. Nu får man ju kolla honom konstant....

Barnen drömmer om en sån här i trädgården... Å jag med! Allt som kan underlätta livet...

Finns just nu till hyfsat pris på Jem&Fix. Fast det är ju ändå en "månadslön" från försäkringskassan för mig just nu så vi drömmer väl lite till.. 

Torsdag imorgon, vilket betyder lång dag för Milo i skolan och Lia ska till stubben. Milos fotbollsträningar är flyttade till måndagar och onsdagar så jag är helt förvirrad på onsdagskvällarna och tror det är torsdag. I 3 år har han tränat fotboll på torsdagskvällar! Blir ju helt fel :) 

Så trött...

På tjat o gnäll. På brutna nyckelben. På nattningar. På att alltid behöva skrika när man pratar för att bli hörd... Gah. Detta är andra veckan Lia är hemma och det är fan inte roligt. Hon är rastlös och uttråkad och har ett jävla humör. Hon traggar kontant med en fruktansvärd jobbig röst. Ellis skriker o gnäller banne mig hela dagarna. Inget gör honom nöjd mer än om vi träffar andra personer eller åker iväg. 

Ja fy fan va jag gnäller. Men när jag inte ens får mina timmar ifred på kvällen så bryter jag ihop och nu har Ellis vrålat flera kvällar i rad och ikväll sitter jag hos Lia som inte somnar och börjar vråla om jag reser mig. Nä. Jag. Orkar. Inte. 

Finns det inte nån barnvaktsagentur man kan ringa i denna jävla stan...?!? Finns inte det så kan jag klart motivera en flytt till en stad där det finns. Faktiskt. 

Helgen över...

Så var även denna helgen över. Helgerna går så fort o veckorna så långsamt! Iaf nu när Lia är hemma. Vågar inte släppa henne till förskolan denna veckan heller. Hon har inte alls så ont mer men när man tar på det eller drar i henne osv. gör det så ont så hon skriker, såklart... Jag glömde mig idag och lyfte henne. Hur jäkla dum får man bli?! Jag har tjatat på henne hela dagen att ta det lugnt och så lyfter jag henne!!!! Har så fruktansvärt dåligt samvete för det. 

Vi var hos Farmor o Farfar i Yngsjö idag och skulle se på nyfödda lamm som bekanta till dom har. För att komma in i hagen skulle vi gå över två ström-trådar och då glömde jag mig och lyfte över Lia. Tänkte bara på att hon höll på att gå rakt in i dom. Så. Jäkla. Dumt. 

Lammen var iaf enormt söta. Finns ju inte mycket som är sötare alltså! Några var födda inatt, så helt färska. 

Milo i Yngsjö.

Efter vi hade varit där körde vi och kollade på Jimmy o Emilias hus dom hyr - mycket fint! Milo ville helst inte hem... 

Igår hade Algot barnkalas och jag var med Lia där, lite rädd för henens nyckelben men det gick bra. Dessa två alltså... Sån kram Lia fick när hon kom, hade ju inte sett varandra på en hel vecka! 

Å imorgon är det måndag. Det innebär babysång och i vanliga fall dans för Lia men det får vänta några veckor... 

Aj!

I lördags, 30 minuter innan det var dax för Lia att åka och rida, hörde vi ett gallskrik utifrån. Lia o Milo var ute och lekte och Lia hade sprungit o snubblat. Inget ovanligt, hon brukar skrika som tusan fast det inte är så illa. Fast denna gången kände jag ganska fort att något inte stämde. Hon satt hos mig i soffan o snyftade o vi fick inte röra henne direkt. Det var bara att ställa in ridningen och åka mot akuten istället. Efter bedömning, röntgen och en del väntan kom beskedet: Nyckelbenet var brutit. Med mitella i handen (för hon vääägrade sätta på den) så åkte vi hem med en mkt ledsen och plågad tös.

Lilla hjärtat, hur kan det gå så illa av att bara snubbla liksom? Alla säger: Var det studsmattan? Näehe, då var det ridningen? Eh nej, hon bara snubbla!
Det ska läka av sig själv, går ju inte att gipsa direkt. Hon har armen i mitella och det vill hon ha, faktiskt. Hon tycker den är skön att ha och det är det första hon frågar efter på morgonen. Så nu blir det ingen ridning och ingen dans på nån månad. Å ingen förskola denna veckan och skulle inte tro att hon kan gå nästa heller och sen är det påsklov.... Hon tycker det är skittrist!! Vilket ju är fullt förståeligt såklart...

Jag tycker såklart med det är drygt, det är inte mkt vi kan göra. Åka nånstans är ganska uteslutet, stöter någon till henne skriker hon såklart. Hon trillade idag och landade på onda axeln och oj, vad ont det måste gjort. Man såg paniken i blicken.... Lilla tös. Vi går nån liten promenad om dagen mest för att få luft liksom, Ganska trist dock tycker Lia som såklart inte kan varkens cykla eller sparkcykla...

Nåja. Det kunde såklart varit mkt värre!