tisdag 21 juli 2009

Semestern?

Ja vad kan man säga om vår semester? Kaos? katastrof? Otur? Semestern Från Hell? Ja det sistnämnda stämmer nog fasen bäst.


Först var vi i Kolmården. Allt gick bra, superbra att köra upp och komma på plats. Fin fint väder - allt på topp! (Bilder kommer i ett annat inlägg senare...) Förutom att jag hade så förbaskat ont i foten när jag vaknade på måndagsmorgonen. Haltade igenom hela djurparken, på kvällen införskaffades gasbinda och dagen efter gick det lite lättare att gå...

Stannade söndag-torsdag i Kolmården och hade det toppen! Humöret på topp så fortsatte vi på torsdagen mot Öland. Vi kom dock inte så långt...


3 km från campingen sa det stopp. Pang. Färdigkört. Bilen sönder! Vad gör man då, 40 mil hemmifrån? Efter att vi sansat oss ringde vi eniro och blev då vidarkopplade till Assistance Kåren. Dom lovade att komma inom en timma och trodde nog att dom kunde ta med husvagnen oxå. Nog? Ja för annars fick den stå i en bussficka 3 km från Kolmården. Inte den mest lyckade lösningen...



Bilen kom som utlovat och dom kunde, tack och lov, ta husvagnen med. Så kom nästa problem. Vi var 3 som skulle åka med, det fanns bara plats för 2. Och ingen barnstol, såklart. Efter lite dividerande kom vi fram till att det var säkrare för Milo att åka i vår bil, på flaket, fastspänd i sin stol än att sitta i ngt av våra knän i framsätet, även om man egentligen inte fick göra så. Jag vägrade ha honom i knäet i 2½ mil, på motorväg dessutom!


Dom bärgade oss in till Norrköping. Hade en jourverkstad och meckaren trodde han kunde fixa det samma eftermiddag. Bara han fick tag i en reservdel som passade. Han kanske hade hittat en, så vårt hopp växte om att ändå kunna komma till Öland som planerat.


Under tiden han fixade bilen gick vi till Busfabriken som tack och lov bara låg nån km bort. Vi åt och Milo lekte i nästan 4 timmar. Klockan halv sju ringde mobilen. "YESS" tänkte vi "bilen färdig!". Det skulle det ju ha kunnat varit, om vi hade haft lite tur. Detta var ju dock Semestern Från Hell, så vi hade såklart ingen tur. Bilen var inte klar, delen passade inte.


Nähe. Vad gör man då? Vi stod ute i ett industriområde i Norrköping halv sju på kvällen. Tack och lov så var vår bärgningskille en riktig pärla. Han bärgade oss till en camping en bit därifrån, så än en gång tryckte vi in oss i bärgningsbilen och kopplade på husvagnen. Milo fick sitta i framsätet denna gången, bilen var ju kvar på verkstaden. Han traggade nonstop hela vägen och tyckte såklart det var toppen.


Vet ni, kära vänner, hur mycket folk glor när man kommer in på en liten, liten camping som endast består av en gräsplätt utan några träd, i en bärgningsbil med husvagn efter? Det vet vi! När bärgningsbilen dessutom skickligt backar in husvagnen på plats, då glor dom ännu mer. Jag lovar er, att alla, ALLA, stod ute och tittade och pekade och skrattade. I framsätet satt vi då. Högröda och skrattandes, för vem kunde låta bli att skratta i den situationen??


Jaja, väl på plats fixade vi mat, Milo somnade och kvällen gick. Vaknade på morgonen av att meckaren ringde och förklarade att det var svårt att hitta reservdelar till en Nissan Primera. Preciiis det vi ville höra! Han kanske kanske hade hittat en, annars skulle han få svetsa i hop en själv. Det senare alternativet lät kanske inte toppen, men bara vi kom därifrån så... Han skulle se vad han kunde göra... Vid tolvtiden ringde han igen. Det fanns en reservdel! Han skulle köra och hämta den och sen höra av sig när bilen var klar. Äntligen!


Ett annat dilemma var ju att Lotta skulle åka till Öland och vara där med oss under helgen. Vågade vi säga till henne att åka? Ja vi chansade. Bilen skulle ju fixas nu!


Halv fem ringde så äntligen telefonen igen. BILEN KLAR!!! Så underbart att höra detta! Han hade fått byta en grej till, men skit samma. Vad som helst bara vi kom där ifrån. Rikard tog taxi till verkstaden och vilken lycka vi kände när den vita bilen äntligen rullade in på campingen! Lycka, trots att vi nu var 6000 kr fattigare... Vid halv sex kom vi iväg och det gick smidigt att köra. Vi vari Kalmar vid halv tio, hämtade upp Lotta som väntat där sen halv fem (!!!) och åkte vidare till Öland.


Vi var framme på campingen strax efter tio och då hade det hunnit bli mörkt. Fick en jättebra plats trodde vi... Ska sätta upp vagnen. Då var det bara sand vagnen stod på i stort sett så när vi skulle dra vagnen på plats kröktes hela stödhjulet. Jahopp. Trötta var vi, fick kolla på skadan dagen efter. Sov i världens lutning hela natten.


På lördagen var vi nere och pratade med receptionen. Snälla som dom var fick vi natten vi hade missat till godo, fast vi fick byta plats då för vår var bokad. Fick en plats snett bakom och fick hjälp av snälla campare att lyfta över vagnen (stödhjulet var helt krökt...) och det var inte det lättaste eftersom vi bara sjönk ner i sanden. Tillsist gick det iaf! Vi fick vagnen på plats, upp med förtältet och tänkte "Äntligen ska det bli bra och nuu ska vi ha semester!"


Fast nu var ju detta då Semestern Från Hell, så det blev ju inte riktigt så. Såklart.


Vi gick och badade. Det var ganska kyligt i luften, men väl, bada ska man på semestern! Gick tillbaka så Milo fick sova middag. Då började det åska. Och regna. Och inte så lite heller. Det VRÄKTE ner. Vi satte oss i förtältet och tyckte det hela var ganska mysigt. Ända tills vi satte fötterna på mattan. Det kändes som att gå på en kudde av vatten. Under presenningen och förtältsmattan var det ca 5-10 cm vatten. Det dröjde inte så länge innan det började forsa in i ena hörnet. Hade ungefär 10 cm vatten hörnet. Där Lottas väskor stod, såklart.Kameran låg åsklart i botten och blev förstörd... Inte så mkt att göra åt just då, vi fick tränga ihop oss i vagnen. Grannarna bakom fick sin markis förstörd och dom andra hade hela förtältet fullt med vatten. Vi stod mitt i en håla! Platsen vi hade från början var såklart inte alls lika vattenfylld...


När det slutade fick vi dra ut mattan och försöka få den torr. Tog ju sin stund... På kvällen grillade vi och tänkte "Imorgon blir det nog fint!".


Tror ni att det blev så? Nej. Det blir inte som man vill, när man är på Semestern Från Hell. Så det blev inte fint imorgon, det regnade hela dagen. HELA dagen. Dock inte så stora mängder, så vi klarade oss från översvämmning iaf. Vi satt i förtältet hela förmiddagen och på eftermiddagen åkte vi in till Kalmar och roade oss på ett köpcenter, innan det var dax för Lotta att åka hem. Vi åkte tillbaka till husvagnen och regnet och bestämde oss för att nu får det vara nog. Imorgon åker vi hem!


Vaknade på morgonen och det var strålande sol. Bra! Vi packade ner förtältet så fort det hade torkat upp. En minut efter att vi fått ner det, började det vräka ner. HA! Den enda turen vi haft på denna resan! Vi åkte hem en dag tidigare och det var underbart skönt.


Vi var hemma vid halv sju tiden igårkväll och aldrig har det varit såå skönt att vara hemma! Under hela resan har jag dessutom haft ont i örat och det har runnit som tusan ut det. Var hos läkaren idag och jomenvisst. Öroninflammation och sprucken trummhinna. Vem är förvånad? Inte jag. Det var ju trots allt Semestern Från Hell.


5 kommentarer:

Mollan sa...

herre jesus!! man kan ju inte låta bli att skratta lite iaf såhär när man läser det i efterhand.... en semester ni inte kommer att glömma i första taget iaf... =)

Cecilia sa...

Hahaha! Era stackare! Ehhh...vilken tur att du har lite semester kvar så att du kan vila upp dig :)
PS. Tim hälsar till Milo.

Celice sa...

Uch Uch Uch stackare! Skönt att du har mer semester kvar!! Liam vill leka en dag sen!

Lotta sa...

Ja, vilken oturssemester! Hoppas på lite sol och värme nu så ni kan njuta ordentligt de sista veckorna.. Jag tror fortfarande att min kamera ska "vakna" när som helst!

miranda sa...

hm, låter ju som en trevlig semester... not!

Powered By Blogger