Snödagen:)

Idag var den då äntligen här, Snödagen, som Milo sa redan i fredags. Han var SÅ besviken i fredags, för någon hade nog sagt åt honom att det kunde komma snö då. Innan han somnade i torsdagskväll sa han; Mamma, imorgon är det den stora SNÖNDAGEN! Stackaren, han var lite ledsen när han vaknade och det inte var nån snö. I morse däremot, lät det lite annorlunda. 6,30: DET ÄR SNÖÖÖ! VI Måste gå UT JU!
Ehhh inte just nu va ;) 

Lia var lite förundrad över detta, förra året var det ju knappt nån snö alls så det kan hon inte minnas vad det var. Men kul, det var det såklart!

Världens finaste Milo... Å Världens Lyckligaste;)

Mot pulkabacken!

Fick gå ut en stund ikväll med ju. Så himla fint ute, kändes nästan som det var julafton imorgon:). Milo drog Lia i pulkan hela vägen fram och tillbaka till Mormor & Morfar. Där var vi ute o lekte med Haze i snön en stund, lycklig hund! 

Första Ljuset... 

Huset utifrån nu ikväll. Köpt världens finaste ljusslinga! Älskar! 

Ja, jag skriver om snön. Har förstått på Facebook att en del är väldigt irriterade över alla som skriver om snön. Det är en handfull som tydligen tycker det är väldigt tramsigt att skriva om snön och vädret och advent.   Det är bara så att har man barn som blir totalt överlyckliga för lite vitt från himlen så självklart skriver man om det. Barnen är vårt liv. Barnaögon som tindrar när dom ser snö får mitt hjärta att smälta. Ni bittra människor som inte förstår det, ni kan ju sitta där inne och ruttna. Mina barn är helt lyriska över snön, julen, advent och allt som hör till. Det är det som är meningen med livet, jag hoppas att ni får insé det en vacker dag. Lyckliga barn, det finns inget bättre. Inget.
Sen kan ni ju sitta där och ta kort på maten ni äter, en tröja ni köpt eller lägga upp bilder på en själva 100 gånger om dagen. Det stör mig inte, så varför stör det er att "alla" som ni så fint uttrycker det, pratar om snön, advent och julen? Jag förstår det inte. Det gör mig upprörd att man kan sitta och skriva att man inte har ngt liv om man skriver om snö och advent, är det så svårt att förstå att barnens glädje är vår glädje.

En som däremot verkligen förstod barns glädje över julen var kvinnan som jobbade på Borett i Kristianstad igår. Jag och Lia var där och hon tycker som sagt att allt detta är så himla fint. Lia ojade sig och pratade med tomtarna och sa hela tiden hur fint allt var. Kvinnan i kassan frågade mig vad hon hette och kallade sen på henne. Sen gav hon henne en glaskula med en tomte i, sån som snöar när man skakar den. Hon slog in den i ett paket och Lia fick den i en egen påse. "Tack å mycke!!" sa Lia när hon lycklig gick ut från affären. Vilken människa alltså, jag har aldrig varit med om nåt sånt! Hon tyckte Lia var såå söt och hon hade aldrig sett en sån liten med en sån glädje över julen så hon ville så gärna ge henne den. Så fint gjort så jag fick nästan lite tårar i ögonen! Underbart!