Lycka...

Äntligen. Äntligen. 

I onsdags kom ett sms om att "imorgon under dagen kan du logga in och se om du blivit antagen!/YH" 

För tusan tänkte jag, måste dom meddela det innan midsommar?! Dom kunde faktiskt väntat tills efteråt och tänk på alla oss som inte kommer in... Men men. I torsdagsmorse låg där ett mail om att resultatet fanns. Funderade en sekund på att faktiskt vänta med att kolla. Jag var SÅ himla säker på att jag inte skulle komma in, denna gången heller. Men. Nyfiken är jag ju så jag loggade in. Å möts av: Antagen! Du är erbjuden en plats på utbildningen! 

Jag blev så himla chockad! Tårarna sprutade och jag började faktiskt storgråta. Milo o Lia flög upp från soffan o undrade vad som hade hänt, mina tårar bara rann. Jag var verkligen inte beredd på att komma in och jag var absolut inte beredd på min reaktion! Jag har intalat mig att jag inte hade en chans och att jag kommer få gå till mitt jobb i höst. Har haft enorm ångest senaste månaden för att behöva gå tillbaka... Å nu slipper jag. Förhoppningsvis för alltid. Jag är så enormt glad. Så himla lättad. Jag slipper jobba med ett jobb jag avskyr resten av livet. Slipper vakna med ont i magen. Jag slipper!!! 

Näst efter dagarna när barnens föddes så var nog det en av dom bästa dagarna i mitt liv!! Jag är så lättad. Nu känns allt lite lättare, känns inte som att livet tar slut efter sommaren utan tvärt om. 

Yes!!!!

Sommaren 2015...

Sommaren lyser med sin frånvaro... Det är kallt, blåsigt och regnar varje dag. Har inte haft en enda riktigt varm dag på hela våren. Känns som det är höst mer än juni!! Hoppas innerligt att sommaren finns i Italien... 23 dagar till! Känns inte alls som det, tiden har gått så himla fort. Å vädret här hemma gör att det känns som det är superlänge till. 

Nästa fredag är det skolavslutning. Det känns smått otroligt. Då har Milo alltså gått it första klass! Å det är bara ett år tills Lia börjar. Helt otroligt faktiskt! 

Ellis älskar vattenmelon! 

Perfekt med leksaker efter storasyskonen!

Lördagens fotboll var sådär kul... Ösregn och 11 grader!!

Vi vill ha sommar!!

Stor dag!!

Det var en stor dag här hemma igår... 

Helt hysterisk när den trillade men sen väldigt. väldigt stolt! Hur blev hon så stor? Lilla hjärtat...

Å tänka sig att tandfen kom! Så lycklig. Fast hon vågade inte ha glaset på sitt rum inatt utan det fick stå i köket. Lite obehagligt tyckte hon det var att tandfen skulle komma när hon sov! Haha! 

Tiden går.

Jag kan inte fatta att tiden den bara springer iväg. Om mindre än en månad är det skolavslutning och Milo har gått ut första klass!! Två år i skolvärlden. Hur gick det till? Han börjar bli så stor... Min lille påg... Är alltid på språng, just nu är det bara fotboll och leka som gäller. Cyklar runt till kompisar hela tiden. 

Å att Milo börjar tvåan betyder att det bara är ett år tills vi har två skolbarn... Det är helt galet tycker jag!! Har så svårt att se Lia i skolan. Men hon börjar med bli stor. Går hem till kompisar som bor nära och leker... Hon som nyss föddes? 

Å den lilla busen.... Han har fått förskoleplats till hösten! Vår minsta. Vår sista. Börjar dagis. Den allra sista föräldraledigheten är slut. Över. För alltid. 

Jag måste tillbaka till jobbet. Jobbet jag avskyr. Känns enormt jobbigt. Jag vill inte. 

Ja sommaren närmar sig med stormsteg. Om 38 dagar åker vi äntligen till Italien! Jag längtar så himla mycket! Ska bli så skönt... Värmen här hemma har inte infunnit sig alls i vår. Det är 10-14 grader varje dag, regnar och blåser. Barnen fick ju äntligen sin fina klätterställning, tack vare en mycket snäll Morfar! Dom är där så mycket dom kan, även Ellis älskar den, men vädret är verkligen inte snällt denna vår... 

Ellis skriker på den och pekar så fort han ser den, gunga o åka rutschkana är toppen!! 

Hoppa studsmatta är en annan favorit! 

Ja ibland är han glad den lille skiten... Men ännu oftare är han sur, förbanmad, skriker, slåss... Suck. Han är så jäkla jobbig och inget hjälper.... Hoppas det är en (enormt lång) fas som går över... Helst innan semestern.... 

Han har blivit så stor... Älskade unge!! 

Å Lia med... Jisses vad hon växt senaste året! Goa tös... 

Premiär...

Igår var det åter dax för lilla Gärdscupen. Som Milo längtat! Å så enormt lycklig han blev när han dessutom satte in ett mål. Vad dessa barn utvecklats sen förra året när dom spelade cupen, då stod dom helt förvirrade första matcherna och förstod knappt reglerna. Men nu! Vilket spel! Så duktiga!! Nu är det matcher varje lördag framöver, spännande värre!

Hinner inte...

med.. Men försöker emellanåt...
Fint väder senaste dagarna och vi har varit ute mesta delen av tiden. Vilket betyder att inne ser det mindre trevligt ut.. Suck. Hur man än gör hinner man fasen inte med. Är man inne o städar får man dåligt samvete för att man inte tar ut ungarna och är man ute med dom dåligt samvete för man inte är inne o städar! Det ska bli skönt när Ellis med är så stor så han kan vara ute lite själv. Nu får man ju kolla honom konstant....

Barnen drömmer om en sån här i trädgården... Å jag med! Allt som kan underlätta livet...

Finns just nu till hyfsat pris på Jem&Fix. Fast det är ju ändå en "månadslön" från försäkringskassan för mig just nu så vi drömmer väl lite till.. 

Torsdag imorgon, vilket betyder lång dag för Milo i skolan och Lia ska till stubben. Milos fotbollsträningar är flyttade till måndagar och onsdagar så jag är helt förvirrad på onsdagskvällarna och tror det är torsdag. I 3 år har han tränat fotboll på torsdagskvällar! Blir ju helt fel :) 

Så trött...

På tjat o gnäll. På brutna nyckelben. På nattningar. På att alltid behöva skrika när man pratar för att bli hörd... Gah. Detta är andra veckan Lia är hemma och det är fan inte roligt. Hon är rastlös och uttråkad och har ett jävla humör. Hon traggar kontant med en fruktansvärd jobbig röst. Ellis skriker o gnäller banne mig hela dagarna. Inget gör honom nöjd mer än om vi träffar andra personer eller åker iväg. 

Ja fy fan va jag gnäller. Men när jag inte ens får mina timmar ifred på kvällen så bryter jag ihop och nu har Ellis vrålat flera kvällar i rad och ikväll sitter jag hos Lia som inte somnar och börjar vråla om jag reser mig. Nä. Jag. Orkar. Inte. 

Finns det inte nån barnvaktsagentur man kan ringa i denna jävla stan...?!? Finns inte det så kan jag klart motivera en flytt till en stad där det finns. Faktiskt.