Äntligen. Äntligen.
I onsdags kom ett sms om att "imorgon under dagen kan du logga in och se om du blivit antagen!/YH"
För tusan tänkte jag, måste dom meddela det innan midsommar?! Dom kunde faktiskt väntat tills efteråt och tänk på alla oss som inte kommer in... Men men. I torsdagsmorse låg där ett mail om att resultatet fanns. Funderade en sekund på att faktiskt vänta med att kolla. Jag var SÅ himla säker på att jag inte skulle komma in, denna gången heller. Men. Nyfiken är jag ju så jag loggade in. Å möts av: Antagen! Du är erbjuden en plats på utbildningen!
Jag blev så himla chockad! Tårarna sprutade och jag började faktiskt storgråta. Milo o Lia flög upp från soffan o undrade vad som hade hänt, mina tårar bara rann. Jag var verkligen inte beredd på att komma in och jag var absolut inte beredd på min reaktion! Jag har intalat mig att jag inte hade en chans och att jag kommer få gå till mitt jobb i höst. Har haft enorm ångest senaste månaden för att behöva gå tillbaka... Å nu slipper jag. Förhoppningsvis för alltid. Jag är så enormt glad. Så himla lättad. Jag slipper jobba med ett jobb jag avskyr resten av livet. Slipper vakna med ont i magen. Jag slipper!!!
Näst efter dagarna när barnens föddes så var nog det en av dom bästa dagarna i mitt liv!! Jag är så lättad. Nu känns allt lite lättare, känns inte som att livet tar slut efter sommaren utan tvärt om.
Yes!!!!
